I går morse märkte jag att min plånbok var borta, jag måste ha glömt den på stället vi kollade på fotboll i går. Vi var nästan sist därifrån så jag var säker på att jag skulle få tillbaka den. Jag springer ner och det är samma kille som jobbar men tyvärr så fanns den inte där. Jag hade inte så mycket pengar i den men både körkort och företagskortet fanns där. Ja, ja det är bara materiella saker, det hade varit värre om vi råkat illa ut, jag brukar tänka så för att det ska kännas lättare.Jag går ner och ska köpa ett kontantkort för Internet och väl där så måste jag ha pass, hem igen för att hämta det och då slår dörren igen med nyckeln på utsidan. Vad gör jag nu? Ingen går utanför som kan öppna till mig så det är bara att klättra ut genom fönstret och öppna dörren.
Nu får Ernst stanna hemma och jag kvistar ner igen. Hon drar kopia på mitt pass och fyller i en massa annat och sen behöver hon veta min pappas första namn, han är död sa jag. Spelar ingen roll sa hon. Okej, Anton.
Hon noterar och sen efter 5 minuter är allt klart. Hemma installerar jag det och ska precis ringa och spärra kortet då ett Grekiskt nummer ringer mig. Hej vi har hittat din plånbok säger en svensk tjej. Det visar sig att hon jobbar på Oasis, ett hotell nere på stan där även Emma Wretman (Kerstins dotter) har jobbat en sommar.. Jag åker dit och möts av Mike som äger hotellet, där finns även två äldre herrar från England som hade hittat plånboken på gatan i natt. Pengar, körkort, kontokort ja allt var kvar. Jag vill ge dem pengar men de vägrar att ta emot. Då köper jag dem lite öl och kaffe och vi sitter ner och pratar ett tag. Den svenska tjejen heter Olympia och spelar och sjunger på hotellet, tack vare att hon sökt på nätet hade hon hittat mitt telefonnummer. Jag vill betala henne men hon vill inte ha några pengar. Jag ger henne ändå 20 euro och säger att hon måste ta emot dem. Lovade att komma tillbaka och lyssna på henne någon kväll. Phu vilken början på dagen.